Agentteorin, Principal-agentteorin eller Agentproblemet är en av de grundläggande teorierna inom ekonomistyrning och organisationslära. Teorin används främst inom ekonomisk litteratur men även inom undervisning avseende statsvetenskap för att förstå relationen mellan chefer och anställda, uppdragsgivare och uppdragstagare, väljare och förtroendevalda med flera.


  Centrala begrepp inom agentteorin


Agent/Utförare: Agenten eller utföraren är den individ som har fått ansvar eller makten att inom sitt område eller uppgift att ta beslut som påverkar företaget och dess ägare. Kan vara allt från inköp av fika till fikarummet, hantera leveranser till att teckna stora kundavtal.

Principal/Huvudman: Beroende på storlek och struktur av ett företag är detta ägaren eller en person ansvarig för agenten. Principalen har som uppgift att styra agenten till att de tar de beslut som gynnar företaget och dess ägare.
Kontrakt: Avser skrivna och oskrivna kontrakt vilka ska reglera organisationens medlemmar och deras agerande så att de samstämmer med företagets och ägarnas mål.
Agentkostnader: Kostnader för att delegera arbete till någon annan. Kan vara kostnader för incitamentsprogram, kostnader för övervakning, förlorad nytta till följd av dåliga beslut och mindre effektiv produktion.
Egenintresse: Risken enligt agentteorin baseras på att agenten kommer att agera för att maximera sin egen vinst och därav verka opportunistisk.
Informationsasymmetri: Då agenten normalt har mer information än principalen angående kunder, projekt och vad agenten faktiskt gör på sin arbetstid finns det en brist på transparens vilket agenten kan använda till sin fördel.

     Michael C. Jensen och William H.                              Meckling 1976


Agentteorin är resultatet av en naturlig evolution baserad på samtida och tidigare publikationer och forskning avseende byrån och dess konstruktion varav publicering 1976 av Theory of the Firm: Managerial Behavior, Agency Costs, and Ownership Structure skriven av författarna finansekonomen Michael C. Jensen och management teoretikern William H. Meckling gav den en egen grund att stå på.

Jensens och Mecklings arbete byggde vidare på bland annat The Nature of the Firm skriven av Ronald Coase 1937 och Production, Information Costs, and Economic Organization skriven av Armen Alchian och Harold Demsetz 1972.

                  Agentteorin i kort


Agentteorin har som mål att förklara situationer där någon (agenten) utför något på någon annans (principalens) uppdrag och vilka konsekvenser denna delegering kan leda till. Teorin avser även att förklara hur skapandet av kontrakt kan styra agenten att genomföra sin uppgift enligt principalens vilja. Teorin kan även på ett grundläggande plan förklara relationen mellan företagets ägare, dess ledning och anställda.

1. Agentteorin försöker förklara effekten och kostnaden för delegering av arbete.
2. Agentteorin försöker förklara hur en organisation kan utforma kontrakt så att agenten agerar utifrån principalens intressen.
3. Förklara relationen mellan olika parter inom en organisation.

        Konflikten enligt agentteorin


Enligt agentteorin finns det inom organisationer en inbyggd intressekonflikt mellan bolagets ägare vilka önskar att maximera vinsten och bolagets anställda vilka enligt teorin avser att maximera sin egen ersättning och framtida karriärmöjligheter.

Agenten enligt denna teori antas agera opportunistiskt om de lämnas utan översyn eller uppföljning. Att agenten agerar opportunistiskt skulle i längden kunna drabba ägarna då det inte är självklart att agentens beslut för att tillfredsställa sina egna behov är dem som kommer att ge bäst resultat för organisationen som helhet.

Ett exempel enligt denna teori är att agenten kommer alltid välja att maska eller dra ned på arbetstakten och därav anstränga sig mindre om risken för att bli upptäckt är liten.


                       Agentrelationer


Då agentteorin kan appliceras brett på de flesta organisationerna och även på olika nivåer inom en organisation kan man beskriva dessa relationer som agentrelationer.

Exempel på agentrelationer är:

Ägare - Styrelse
Styrelse - Divisionschef
Divisionschef - Anställd
Beställare - Leverantör
Lärare - Elev
Tränare - Spelare
Statsminister - Röstare


      Agentteorins syn på människan


Agentteorin gör vissa antaganden om människan och dess beteende och i teorin kokas dessa ned till tre punkter.

1. Människan kommer alltid att agera utifrån sina egna intressen.
2. Människan är av natur irrationell varav de beslut som tas av agenten bör anses vara irrationella eller i bästa fall begränsat rationell.
3. Människan försöker i det längsta undvika risk eller konsekvenser vilka kan drabba den egna individen.

Dessa antaganden kan framstå som negativa i relation till den enskilda individen men det finns dock en bakomliggande rationell logik bakom dessa antaganden. Varför skulle en agent inte vilja utnyttja sin position när den har möjlighet att göra det utan konsekvens? Kostnaden får ju någon annan stå för.


  Agentteorins syn på organisationen


Teorin bygger vidare på sin negativa syn avseende människan när den gör vissa antaganden om organisationen och de agentrelationer som uppstår.

1. I organisationen kommer det alltid finnas en nivå av Informationsasymmetri mellan agenten och principalen. 
2. I organisationen kommer olika medlemmar att ha olika mål varav konflikter kommer att uppstå mellan agenten och principalen.
3. I organisationen eftersträvar principalen eller bolagets ägare alltid högre effektivitet. 
4. Oavsett storlek eller struktur går det alltid att finna agentrelationer varav kontrakt går att införa.

Även dessa antaganden finner viss logik. En lagerarbetare kommer alltid att ha ett informationsövertag om vad som sker i lagret jämfört med en butikschef. Det kommer alltid finnas utrymme för att konflikter kan uppstå mellan de som är anställda och de som styr. Och slutligen kommer företagets ägare alltid förvänta sig högre effektivitet och i längden en högre vinst. 


                   Praktiska exempel


Exempel1:
Emma har precis blivit klar med sina ekonomistudier och har fått ansvaret för att effektivisera en större butik där Kalle jobbar på lagret. Emma misstänker att Kalle som har jobbat på lagret under några år nu inte är tillräckligt effektiv och att det borde vara möjligt att minska tiden det tar för honom att ta emot nya leveranser. Till sin hjälp har Emma läst om agentteorin och har bestämt sig för att mäta tiden det tar för Kalle att plocka av en pall med varor för att sedan införa ett digitalt kontrollsystem där Kalle prickar av varje pall som han plockat av. 

Efter ett tag upptäcker Emma att Kalle tar dubbelt så lång tid på sig att plocka av pallarna än vad det borde ta och konfronterar Kalle angående detta. Det visar sig att i sin iver att effektivisera så har Emma missat att Kalle som jobbar ensam på lagret inte bara hanterar leveranser utan även hjälper kunder som ska hämta sina beställningar, kör ut varorna till butiken och placerar lagervarorna på rätt plats i lagret.

När Emma nu har tagit med denna nya information i sin beräkning upptäcker hon att Kalle inte alls jobbar långsamt utan har delegerats för många arbetsuppgifter. Hon bestämmer sig därför för att delegera ansvaret för uppackningen av varor i butiken till butikspersonalen och upptäcker ganska snart att hela butiken jobbar mycket effektivare och att Kalle nu jobbar 25% snabbare.

Exempel2:
Under en årsstämma i ett bolag har ett beslut tagits om att öka incitamentsprogrammet för bolagets ledningsgrupp med 10 miljoner per individ i en engångsbonus om de under de kommande 12 månader lyckas att lyfta vinsten per aktie med 1 krona.

Under de kommande 12 månaderna lyckades bolaget att generera ett kraftigt vinstlyft om 80 öre, 20 öre kort om målet om 1 krona. Marcus som är VD inser att han kommer att gå miste om bonusen på 10 miljoner och övertygar Philip att bolaget borde använda en del av företagets kassa för att köpa tillbaka lite aktier från marknaden. Denna manöver skulle kunna peta vinsten precis över målet och därav göra ledningsgruppen berättigad till bonusen.

Planen sätts till verket och Marcus får när böckerna stänger för helåret sin bonus om 10 miljoner utbetald eftersom vinsten per aktie hade ökat med 1,1 kronor. Dock framgår det för bolagets aktieägare att Marcus egentligen har handlat omoraliskt eftersom 30 öre av ``vinsten´´ kommer från bolagets egen kassa och är en effekt av att vinsten nu delas på färre aktier än vad de gjorde innan. Men eftersom Marcus inte har gjort något fel får han behålla bonusen.

När årsstämman nästa år tar beslut om ett liknande incitamentsprogram har förslaget ändrats från vinst per aktie till vinst per aktie exkluderat förändringar i antalet aktier.


                   Minimera risken


För att minimera risken att agenten väljer att agera i strid mot principalen eller utnyttjar Informationsasymmetrin kan organisationen skapa kontrakt vilka kan både vara skrivna och oskrivna varav deras mål är att styra organisationens medlemmar till ett mer önskvärt resultat.

Dessa kontrakt kan översättas till några övergripande punkter:

Kontrollsystem: En organisation kan investera i regelstyrning vilket betyder att principalen övervakar agenten via ett kontrollsystem. Detta kan avse allt från indirekt övervakning via kameror, loggar, rapporteringssystem men även att direkt fysiskt kontrollera agenten på dess arbetsplats.
Incitamentsprogram: Organisationen kan enligt principen om morot och piska belöna val och beslut vilka överensstämmer med ägarnas intresse eller belöna uppnådda mål med olika bonussystem.

Dock kan dessa system bli väldigt dyra och byråkratiska vilket leder till att de tär på resurserna och fungerar kontraproduktivt. Dessa kostnader kan sammanfattas som agentkostnader, eller kostnaden för att delegera arbete.


                               Kritik


Den främsta kritiken mot agentteorin är det faktum att teorin antar att agenten alltid är opportunistisk i sitt handlande. Denna kritik grundar sig bland annat i det faktum att agentteorin utgår från att det bara är materiella saker som styr agentens handlingar utan någon hänsyn till immateriella saker som människans grundläggande behov. 

Behov vilka kan översättas till hälsa, välmående och självuppfyllelse eller andra immateriella föremål som kan värderas högre av agenten än materiella saker som en högre inkomst.

Kritiker har även påpekat att antaganden om att agenten av natur alltid väljer den minst ansträngande lösningen stämmer dåligt med andra teorier om mänskligt beteende. Bland annat strider antagandet mot det faktum att människan har en tendens att välja det alternativ som anses vara det moraliskt och etiskt korrekta valet framför det som kan framstå som enklast.

Vi brukar benämna detta som altruism, hederlighet eller helt enkelt det faktum att människan brukar vara mer omtänksam och försiktig med någon annans egendom. 


         Begränsningar i agentteorin


Agentteorin har trots dess relativt enkla antaganden en viss begränsning när det kommer till tillämpning i praktiken. Vilket grundar sig i att det inte alltid är självklart vilken form av kontrakt som bör användas för varje angiven situation. Det är även oklart hur en kontrollmekanism bör implementeras för att få det resultat principalen önskar eller till vilken kostnad detta bör ske.

- Incitament kan manipuleras och ge oönskade effekter.
- Att inför olika kontrollsystem innebär inte att dessa fungerar om ingen följer upp dem.
- Kontrakt fungerar bara om man samtliga parter har accepterat dem.
- Kostnaden för kontroll och uppföljning kan överstiga nyttan och fungera kontraproduktivt om det blir för byråkratiskt.
- Alla organisationer är olika.


         Evolutionen av Agentteorin

Agentteorin har sedan dess framväxt under 1970-talet genomgått ett antal olika revisioner och under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet har senare publikationer vilka behandlar agentteorin främst riktat in sig på två områden, de externa effekterna och aktieägarvärde.

De externa effekterna syftar till de möjliga negativa effekterna ett företag kan ha på sin omkringliggande omgivning som föroreningar av natur och miljö men även dess sociala effekter. Här brukar principalen avse samhället och agenten företaget.

Aktieägarvärde eller maximering av aktieägarvärde är en term som kom att bli populär under 1980-1990-talet tillsammans med värdebaserad förvaltning varav kontexten blev att det bästa sättet att mäta hur framgångsrikt ett företag är hur stor avkastning bolaget kan generera till dess ägare. Vilket tillämpat i praktiken innebär att aktieägaren (principalen) vill att bolagets ledning (agenten) ska maximera bolagets vinst och därav avkastning.

I ett flertal publikationer under 2000-talet har även synen på människan och dess roll i organisationen fått en positivare ton bland annat till följd av utvecklingen inom beteendeekonomi.

Sammanfattning

Även om agentteorin har kommit att kritiseras för sin alltför enkelspåriga syn på organisationer och de medlemmar som ingår i dessa har den genom sin generella karaktär fortfarande en dominant position inom den ekonomiska världen och tillämpas fortfarande i många ekonomiska sammanhang. Teorin brukar även i ekonomisk litteratur få ett eget stycke inom ämnen som ekonomistyrning och organisationslära när dessa behandlar ämnen som redovisning, revision, styrelsesystem och incitamentsprogram.