Sverige har under en lång tid använt mynt som betalningsmedel och de första mynten dök upp någon gång omkring 200 år efter Kristus födelse trots det skulle det ta flera hundra år innan det första svenska myntet präglades.

Därav är de första svenska mynten utländska mynt och så var det under flera hundra år.


            Romerska mynt 200 - 800

200-tal
De äldsta mynten vi har hittat på svensk mark är Denarius eller denarer vilket var romerska silvermynt präglade under perioden 211 år före Kristus och 238-244 år efter Kristus.

Dessa mynt letade sig till norden någon gång under 200-talet troligtvis genom kontakter med goterna eller någon av de germanska stammarna

vid svartahavsområdet som betalning vid handel eller mot soldattjänst i främmande länder, kanske till och med under romersk fana i legohärarna.

Idag har man kunnat hitta ungefär 8 000 denarer i Sverige varav majoriteten nästan 6 000 av dem har hittats på Gotland. Nordens största fynd med denarer som hittills hittades på Gotland i Hemse socken vilket innehöll cirka 1 500 mynt varav det äldsta myntet kunde dateras till den romerska kejsaren Nero 54-68 år efter Kristus.

 
Under 200-talet kom dock kvalitén på de romerska silvermynten att kraftigt försämras vilket lede till de inte längre mottogs som giltiga betalningsmedel utanför det romerska riket. Under denna period består därför de få fynd som gjorts av romerska guldmynt, Aureus. Bland annat
ett från Östergötland Västanstång

300-tal
Under år 312 infördes Solidus ett guldmynt av Konstantin den store bland annat som ett svar på den svåra inflationen som plågade tidigare romerska mynt. Dessa motsvarade 6 000 silverdinarer och många germaner i de romerska legionerna mottog dessa mynt som betalning för sina tjänster. 

Solidus kom att vara en utsprid valuta i Europa mellan år 350 och 500 under en period där användningen av mynt annars var minimal. Runt 800 mynt Solidi har påträffats på svensk mark och de flesta av dem på Öland och Gotland. Mynten präglades främst i de östromerska, västromerska och östgotiska rikena.

Det största fyndet av Solidi gjordes 1946 på Öland i Sandby socken. Fyndet var på 72 guldmynt på en åker där tidigare fynd hade påträffats. Det totala antalet mynt som har hittats på samma åker är på 80 varav de har daterats till perioden 393 - 474 e.Kr.

Fynd i Sverige av Solidi har kunnat dateras från år 393 till mitten av 550-talet härrörande kejsare Justinianus I 527-565.

             Arabiska mynt 800 - 900

Under 800-talet kom en stor mängd silvermynt från Kalifatet, främre Orienten att leta sig till norden bland annat med hjälp av de nordiska vikingarna som gjorde olika expeditioner ner på de ryska floderna till Svarta havet och Kaspiska havet.

Abd-al Malik vilket var kalif över Kalifatet mellan 685 och 705 hade redan 696 grundat ett eget myntväsende där mynt i guld Dinaren och mynt i silver Dirhemen präglades.

En anledning till mängden arabiska mynt var att Kalifatet hade funnit stora rikedomar av silver i gruvorna lokaliserade i Pendhjir och Tasjkent under 700-talet. När de nordiska vikingarna handlade med köpmännen i Miklagård (Istanbul) och Atil, en idag riven stad placerad vid det Kaspiska havet kunde de byta till sig stora rikedomar i främst Dirhemen mot slavar och olika pälsar.

Dessa arabiska mynt kom att dominera tillgången av mynt under 800 och 900-talet. Idag har man återfunnit runt 100 000 mynt varav de flesta har hittats på Gotland vilka främst präglades under 900-talet även om äldre mynt från 698 och yngre mynt från 1010 har hittats.

Danska kopior 800 - 1050

800-tal
De första skandinaviska mynten började att präglas under början av 800-talet runt år 820 i det danska samhället Hedeby vilket under perioden var en av norra Europas viktigaste handelsstäder. Rester från Hedeby finns idag i byn Haddeby i norra Tyskland. 

Dessa präglingar var dock kopior eller förfalskningar av andra utländska mynt ofta baserade på Karl den stores denarer från Dorestad. De skandinaviska myntpräglarna hade blandade framgångar i sin myntprägling och väldigt ofta var inskriften på mynten felstavad.

Senare kom dock dessa mynt att få egna motiv varav de inte sällan föreställde husbyggnader, krigare med spjut, vikingaskepp
med segel, hjortar, fiskar, ormar och tuppar.

900-tal
Under 900-talet kom de danska mynten att övergå till mynt med motiv av små och stora kors, korsade kors och slingor. 

Trots att myntpräglingen var långvarig i Hedeby kom de danska mynten aldrig att få någon betydande användning under vikingatiden och antalet mynt som har hittats från denna period är få.


          Plundringstågen 900 - 1100

De nordiska vikingarna hade redan den 8 juni 793 påbörjat koloniseringen av England i och med plundringen av klostret på ön

Lindisfarne. Innan dess hade nordborna även landstigit Wessex år 789 varav de troligtvis innan dess hade bedrivit handel med köpmän från de brittiska öarna.

I och med plundringstågen och handeln med de brittiska öarna kom vikingarna att föra med sig mynt tillbaka till norden redan under början av 800-talet varav några av de tidigaste mynten hade börja präglats under 700-talet på de brittiska öarna.

Det skulle dock dröja till mitten av 900-talet innan importen av Tyska Feodala och kejserliga Pfennige men även Engelska Pennies från plundring, utpressning och extraskatter kom att dominera tillgången av silvermynt i Sverige. Bland de senare mynten tillhör dem som präglades under Ethelred II "den vill rådige" (976-1016) kung av England och Knut den store (1018-1035), kung av England, Danmark och Norge.

Ett fynd av mynt från Ethelred II daterad till 1003-1009 präglade av myntmästare AEthelric i Oxford hittades 2016 i Linghem utanför Linköping. Runt 2 000 mynt från denna period har hittats i Sverige.

Sigtuna 995 - 1022

När slutligen svenska mynt började präglas omkring 995-1022 under den svenske konungen Olof Skötkonung styre imiterade även dessa likt de danska kopiorna från Hedeby mer populära mynt. Skötkonung blev därmed den första svenska konungen som hade sin bild och sitt namn på ett mynt.

De första svenska mynten användes främst i städer eller i handelsviktiga centrum som Gotland där stora mängder människor samlades för att byta varor.

Mynten som präglades 995 i Sigtuna hämtade sin inspiration främst från den engelska penny-myntet vilket hade präglats under Ethelred II styre. Olofs son Anund Jakob präglade även han mynt under sitt styre än om det var i en liten omfattning under 1020-talet. Anund Jakobs mynt präglades efter 192 penningar för 1 silvermark eller cirka 210 gram, vilket var cirka ett gram per penning.

De första svenska mynten pryddes ofta med Olof eller text på latin om konungen, staden där de präglades samt med myntmästarens namn. Dock var texten ofta osammanhängande och felstavad, om detta berodde på bristfällig översättning från de brittiska myntmästarna vilka hjälpte de svenska är svårt att veta.

Sedan kom en period som varade nästan hundra år mellan år 1030 och 1140 vilket blev en myntlös period i svensk historia. En anledning var att de Engelska myntmästrana hade lämnat Sverige och de som tog över präglingen lyckades inte tillverka mynt av samma kvalité. En annan anledning var att Sigtuna kom att ockuperas av den danske konungen Knut den store under 1030-talet. En förklaring kan även vara att tillgången av importerade mynt gjorde svenska mynt överflödiga men även att andra betalningsmedel som osmundjärn, vadmal och säd konkurrerade med mynt.

                   Gotland 1140 - 1150

På Gotland vilket under medeltiden kan betraktas som ett självstyre och ännu inte en del av det svenska konungariket började någon gång runt år 1140 och 1150 prägla egna mynt. 

Denna prägling av mynt kom att bedrivas mer eller mindre oberoende från Sverige och Danmark under perioden år 1140 till runt 1520-1565 även om ön byte tillhörighet från svenskt till danskt. Mynten som präglades på Gotland var små sillfjällsliknande penningar med text eller inskrifter vilket idag inte har kunnat tolkas.

Gotländska mynt till skillnad från svenska mynt präglades till ett värde om 288 penningar på en mark och inte 192 penningar som i Svealand (Dalarna, Närke, Södermanland, Uppland och Västmanland)

eller 384 penningar på en mark i Götaland (Småland, Öland, Östergötland, Västergötland, Dalsland (förr Dal) och Värmland). 

Gotländska mynt kom att under mitten av 1200-talet dessutom att vara ett dominerande mynt i delarna östra Götaland.

              Lödöse ca 1140 - 1150

I samband med att Gotland började prägla egna mynt återupptogs även tillverkning av mynt på det svenska fastlandet i Lödöse strax utanför dagens Göteborg runt 1140 och 1150. 

Mynten som präglades i Lödöse var så kallade brakteater vilket är tunna och ensidiga mynt där den positiva utformningen på en sida av myntet blir ett negativ på den andra sidan. 

Dessa mynt hade huvudsakligen ett värde om 1 penning och olika präglingar av dessa har förekommit ända in i 1500-talet.


                    Mynten vägdes

Det första sättet svenskar räknade värdet på både svenska och utländska mynt var genom att väga dem. När Olof Skötkonung började prägla egna mynt i Sigtuna 995 var det främst vikingatidens viktsystem som användes.

Den högsta ädelmetallvikten vilket användes var mark vilket i sin tur var indelat i 9 öre eller 24 örtugar. Marken hade sedan en bestämd vikt vilket var cirka 210 gram silver. Varav en mark delades upp i mynt eller penningar vilka beroende på område hade ett visst värde.

I Svealand var en mark 192 penningar, i Götaland och Gotland var en mark värd 384 respektive 288 penningar. Under 1200-talet kom dock Svealandsräkningen att bli den dominerande räknemetoden på fastlandet och var det ända fram till avskaffandet 1776.